Supermissjess

Idag var jag på efterkontroll. Det var nog bland det roligaste jag vart med om i hela mitt liv. Inför min förra efterkontroll (för 6 år sen) var jag dö-nervös för jag undrade vart jag skulle göra av min då skrikiga bebis som var vaken o skrek hela tiden. Just då sov han. O sov hela kontrollen o allt gick jättebra o min oro var helt obefogad. 

Idag. Jag kom in, glad i hågen för suttit i väntrummet o chitchattat med min nya mamma-kompis Sara. Jag började mötet med att skryta om min bebis som bara sover o äter o skrattar. Vi pratar lite o bebis är vaken och gnällig... Why. Dålig tajming Amy. Jag matar henne lite o sen hoppar jag då upp i populära stolen. Med bebis högt uppe i knät då hon fortfarande gnäller. Undersökningen börjar, då börjar bebis skrika! Hysteriskt! Jag ligger där och försöker lyssna på mvc sköterskans prat mitt i bebis skrik med bena spretandes åt alla håll och då bestämmer bebis för att kräkas. Ner hela mig. Fint hörrö.

-Öööh ursäkta mig. Hon spydde här.

 

Allt löste ju sig. Men jösses vilket kaos.

 

Efteråt på fiket med mammakompisen då. Vi hade beställt 2 chiabatta o 2 Cola. Colorna står på brickan o jag väntar på det andra. Står alltså kvar. Mannen i kassan -vad väntar du på? Jag. Med bred väskötska.

-På brööna! 

 

O jag ska va mammaledig i över ett år. Kommer ju tappa språket fullständigt!

 

Hemma efter ett bad somnade hon tillslut gott framför tvn...