Supermissjess

Hejhej!

 

Jättetrevlig middag igår. Vi kom dock in på en diskussion som skilde våra värderingar åt totalt. Det handlade om "slapparkläder hemma eller inte slapparkläder hemma" De menade att man ska vara minst lika snygg hemma som när man åker till jobbet för att inte "tappa gnistan" typ. Man skall göra sig minst  lika snygg för varandra som för andra. Jag höll INTE med. Min åsikt var (och Nicklas med som tur) att det skönaste som finns är ju att komma hem, byta om till slappar-mys kläder och bara vara. Helst sminka av sig och ta av sig bhån med.

 

Att gå omkring sunkig en hel dag tycker jag är livet på en pinne. På sommaren när man e ledig behöver man inte ens klä på sig. Kanske strutta omkring i en bikini och bara gå mellan kylen och solstolen ute. MM MM MM.

I love it. Men inte för många såna dagar. Det räcker med en eller två sen måste det hända nåt annars blir det tråkigt. Men att göra sig snygg inför varandra. När man lever ihop?? Ok, gå ut på middag själva någongång men det är väl tillräckligt ofta som man är social och umgås med andra och då "piffar upp sig". Att vara upp-piffad every day nej nej nej. Orkar jag inte.

 

Sen håller jag med om att om ena partnern är ledig (typ föräldraledig) är det ju trevligt att inte möta den arbetande hälften i grå mysbyxor, otvättat o okammat hår, nerspyad, klagar på halsont, och allmänt ful VARJE dag. Så ser man ju ut ibland och då får det vara så men då o då kan man ju rycka upp sig och göra fint hemma och sig själv och välkomna med ett leende och en ren bebis every now and then. Trevligt. Omväxling förnöjer.

 

Nu har vi söndag och jag har nattlinne på och vi lade oss i sängen igen efter frukosten och Nicklas planerar tapet-mängd till sovrummet, jag bloggar (oerhört viktigt) och Leon kollar Starwars. Och vi skiter fullständigt i hur vi ser ut och jag kan inte tänka mig en bättre söndag.