Supermissjess

Fick ett bryt på Nicklas häromdagen när vi planerade vår kommande flytt. Vi ska alltså flytta från en liten trea (minihuset) till en liten större trea. (lägenheten i rätt område) MEN. Vi har ju saker överallt. Det ligger nåt på VARJE kvadratmeter. Alltid. Jag hittar bebisleksaker, en apelsinpress (?) alla dessa kablar o sladdar till datorer kan pluppa upp lite varstans på mitt golv. En strumpa här och ett rep där. Saker saker saker. Jag plockar plockar o plockar. Om man inte tittar in i Leons rum där ligger det 10 saker per kvadratmeter.  Jag brukar stänga dörren och tänka att efter skolan ska jag be honom städa där inne. (HA! Vem tror ni städar tillslut??)

Och detta problem tror jag icke att vi kommer komma ifrån. Bara för att vi får 10 kvadratmeter större. Så jag fattar ju att vi kommer att flytta igen om ett par år. Alla som har flyttat med barn vet att det e rätt jobbigt.

Jag fick ett bryt och sa detta till Nicklas:

-Jag är så TRÖTT på att bo trångt! Jag vill bara stå i mitt fina framtidshus och känna att jag inte kommer behöva flytta nåt mer och bara stå där och känna harmoni och BAKA CUPCAKES! (?)

 

Hur ofta står man bara i sitt hus och njuter av att stå där?  På vilken planet bakar jag cupcakes??

Jag ser alltså mig själv i nåt rosaskimmer bakandes cupcakes. I ett rent hus. Det här är lite mitt problem. Jag känner alltid att verkligheten jag befinner mig i just nu är en liten sketen mellanperiod bara. Allt kommer bli guld o gröna skogar SEN när det här händer, eller när vi fått det här, eller när den här kommer. DREAMER!

 

Jag har bott i ett 200 kvatratmeters stort hus. Det fanns saker överallt då med. Bara utspritt på större yta. Men NU denna gången. 

Kommer jag stå där. Inte i nån sketen mellanperiod, utan i min drömtillvaro. Den sanna verkligheten. I mitt rosa skimmer. I mitt framtida hus. Och baka cupcakes.

Och alltid i min framtidsdröm så finns det aldrig några saker att plocka och Leon har gått från halvtrotsig och lat till ett läx och städgeni!

-Mamma, jag är färdig med allt mitt nu, o jag känner inget behov av att spela tv-spel längre, kan jag hjälpa dig att baka cupcakes? Snääälla??

-ja, självklart lille hjärtat, du vet vart förkläderna hänger!

-javisst mamma!

 

 

(HAHAHAHAHAHA) (har vi ens förkläden?)

 

Det här är Jessica mitt i en sketen mellanperiod. 

Med lycka i hjärtat och världens finaste familj.

Over and out.