Supermissjess

Jag älskar kärlek. I ALLA (nästan) mina tidigare förhållanden har det alltid försekommit mkt drama o bråk. Som 2 egon som träter mot varann om plats och utrymme och det bästa o goda här i livet. Som om det inte räcker till för båda liksom.  Mycket märkligt.

Jag tror jag förvandlades som mest i allt det där dagen då jag blev mamma. För det kom på riktigt en ängel från himlen till mig. Allt ego försvann i mig från den dagen och fokus blev lilla kärleken. 

Hursomhaver, trots min förvandling så förvandlades inte förhållandet ett dugg och nu har jag en ny. Efter mycket letande och festande och trätande och slitande emellan allt festande. Det är inte en dans på rosor att va singelmamma även om vissa tycks tro det. (obs, jag festar inte när jag har min son..)

 

Men som nu. Vi kollar på vårt favvoprogram o hans sliter sig och går ifrån för att byta däck på bilen.

Jag- Kan jag fortsätta kolla?

Han- ......ja, såklart.

Fast jag kände att han helst inte ville. Fast han ville ändå att jag skulle ha det bäst medans han var ute i kylan.

 

Vill jag kolla utan honom då tror ni? Nej, jag vill vänta såklart.

 

Dagens lärdom ur mitt lyckliga förhållande: Ju mer du ger kärlek desto mer får du tillbaka. 

Inte för att ditt ego vill ha, för hon finns inte, utan för att du vill ge det bästa till din kärlek som du lever med.

 

I Love It. And I deserve it.